Min väg till Körkortet #1
Nu börjar jag blogga om min väg till körkortet!
Ska bli kul att se tillbaka till de här inläggen sen när jag har blivit duktig på att köra!
- Och jag skulle älska om ni kommenterar och relaterar till det inlägget jag skriver, berätta GÄRNA om era egna erfarenheter i den där situationen jag skriver just då.
Jag ska bli 25 år i år, bara 8 år senare än det året jag kunde ha tagit körkort. De flesta jämnåriga har haft sitt körkort i hela 8 år. Men inget att hetsa sig upp på, tycker jag.
Bara kostnaden som är jobbigast.
Verkligen en klassfråga!
Jag är inte en av de barnen som får sitt körkort bekostat av sina föräldrar. Och inte har jag en mamma med körkort, heller. Så det blir ingen att övningsköra med.
Tro mig, jag har kollat upp vem som kan övningsköra med mig privat men det är ingen i Vänersborg som kan.
Tyvärr.
Jag har räknat med att betala hela summan själv och allt det sker på en trafikskola. Verkligen dyrt! Men något att jag är beredd för. Grovt räknat kan det bli över 20 tusen kronor.
Baggis för er, kanske. Men inte för mig som har varit arbetslös större delen av hela mitt vuxna liv. Och har bott själv hela tiden. Har alltid haft andra utgifter att betala. Det lilla jag hade över sparade jag till körkortet.
Det började med 50 kr varje månad. Långsamt sparande. Det var för tre år sen.
I samma veva slutade vi handla nytt till hemma. Bara begagnat. Och slutat festa. Slutat resa. Jag har inte rest utomlans något på tre år! Jag slutade dricka cola också, det kostade mig typ 200 kr i månaden då kunde jag öka sparande i någon månad...
Sen började jag praoa på ställen där det jag BEHÖVER ha körkort!! Jag har varit en oduglig arbetskraft, otillräcklig eller överflödig för att jag inte har körkort!
Då satte jag upp målen mer strävare.
- Sålde av några tavlor. Fått födelsedagspengarna. Sparat större summor så fort min inkomst ökade.
Nu har jag äntligen råd med att betala Stora Paketet : 20 körlektioner plus allt annat smått som riskettan+risktvåan, teorilektioner, anmälningsavgift och material.
14 150 kr. Hela tre års sparande poff! ..................Aj i snålhjärtat.
Har lite över, så klart.
Läraren sa att jag behöver mer än 20 lektioner. Ah förbannat. Det får vi se. Jag behöver ändå betala proven också.
OBS: Det här är inte något jag försöker smygtigga pengar av er! Det är bara skönt för vissa läsare att veta att de inte är ensamma i sin situation! Det känns ofta att jag är ensam i min situation men det är det verkligen inte, det får jag påminna mig själv ofta. Att visa att vi klarar av det ändå! Bara om vi vill. För er som helt omöjligen klarar av sparande, jag förstår - er tid kommer.
Så igår började jag på skolan!
Läraren frågade mig hela tiden - "Är det verkligen din första gång?" och upprepade den frågan hela tiden.
"Ja! Är det ovanligt??" frågade jag- "jo men..." säger han. "Men är van med nybörjare ändå" säger han. Ok då.
1. Det är en VW passat, kombi i silver. Ren familjebil. Två snus-stockar finns med i bilen. Ingår i körningen vet jag ju inte.
2. Min tolk är en frilanstolk som började jobba för någon månad sen och blev skraj över att få veta att hon skulle tolka vid en körning! Ganska kul. Typiskt mig. Jag får alltid tjejtolk som är frilans men annars manliga tolkar. Alltid. Även vid cellprovet. (?!) Det var en tjejtolk igår så jag gissade direkt på frilans. Hade rätt. Så har det alltid varit i tre år nu! Hur liksom missa på namnet Malin som tjejnamn vid beställning? ;)
Slut på de oväsentliga detaljerna.
Nu fick vi åka till Ursand och provköra på gamla E45-vägen in skogen. Är i Vänersborgs skogområde, typ, för er icke Vbgare som undrar.
Nu visade han hur man justerar bilstolen för föraren. Bilen är ganska ny så alla finesser är så moderna. P-stopp är en knapp som man ska trycka på. Nyckeln är som en tändsticksask som bara trycker in på. Speglarna sker via en knapp och stolen ska jag trycka på knappen. Rent UFO-bilen enligt mig.
Sen till det svåra:
Då visade han pedalerna. Koppling. Broms. Gas.
Att starta upp mjukt. MJUKT MJUKT. Här skulle jag lära mig eco-drivning på en gång. Lika bra att lära mig direkt från grunden än att få en ful och envis ovana att träna bort sen.
Nu fick jag köra!
Kändes märkligt att sitta bakom ratten. Det har jag ju aldrig gjort. Hålla i ratten och ha ansvar över alla knapparna och pedalerna!
Seriöst så svårt det var!
Det är i princip att inte röra pedalen mer än en mm för att inte köra så fort och häftigt! Hur kan jag bromsa så mjukt!? Nu övade jag koppla, sätta på gasen och släppa kopplingen - om igen och om igen i hela 40 minuterna. Sen skulle jag öva på krypkörningen. Men nu måste jag komma ihåg hur jag skulle släppa kopplingen och sätta på gasen försiktigt, så det varvar rätt i motorn (mellan 1-2) och nu skulle jag krypköra?! Behålla kopplingen och känna draget.....HUR VAR DET NU IGEN? .... Komma ihåg kopplingen och bromsen. Och växla! ..Mycket detaljer.
Så vips var de 80 minuterna slut! Va redan!?
Nu kändes det i armarna och benen. Så spänd jag var!
Så skönt att få sluta ändå....
Längtar tills nästa lektion!
Ska bli kul att se tillbaka till de här inläggen sen när jag har blivit duktig på att köra!
- Och jag skulle älska om ni kommenterar och relaterar till det inlägget jag skriver, berätta GÄRNA om era egna erfarenheter i den där situationen jag skriver just då.
Jag ska bli 25 år i år, bara 8 år senare än det året jag kunde ha tagit körkort. De flesta jämnåriga har haft sitt körkort i hela 8 år. Men inget att hetsa sig upp på, tycker jag.
Bara kostnaden som är jobbigast.
Verkligen en klassfråga!
Jag är inte en av de barnen som får sitt körkort bekostat av sina föräldrar. Och inte har jag en mamma med körkort, heller. Så det blir ingen att övningsköra med.
Tro mig, jag har kollat upp vem som kan övningsköra med mig privat men det är ingen i Vänersborg som kan.
Tyvärr.
Jag har räknat med att betala hela summan själv och allt det sker på en trafikskola. Verkligen dyrt! Men något att jag är beredd för. Grovt räknat kan det bli över 20 tusen kronor.
Baggis för er, kanske. Men inte för mig som har varit arbetslös större delen av hela mitt vuxna liv. Och har bott själv hela tiden. Har alltid haft andra utgifter att betala. Det lilla jag hade över sparade jag till körkortet.
Det började med 50 kr varje månad. Långsamt sparande. Det var för tre år sen.
I samma veva slutade vi handla nytt till hemma. Bara begagnat. Och slutat festa. Slutat resa. Jag har inte rest utomlans något på tre år! Jag slutade dricka cola också, det kostade mig typ 200 kr i månaden då kunde jag öka sparande i någon månad...
Sen började jag praoa på ställen där det jag BEHÖVER ha körkort!! Jag har varit en oduglig arbetskraft, otillräcklig eller överflödig för att jag inte har körkort!
Då satte jag upp målen mer strävare.
- Sålde av några tavlor. Fått födelsedagspengarna. Sparat större summor så fort min inkomst ökade.
Nu har jag äntligen råd med att betala Stora Paketet : 20 körlektioner plus allt annat smått som riskettan+risktvåan, teorilektioner, anmälningsavgift och material.
14 150 kr. Hela tre års sparande poff! ..................Aj i snålhjärtat.
Har lite över, så klart.
Läraren sa att jag behöver mer än 20 lektioner. Ah förbannat. Det får vi se. Jag behöver ändå betala proven också.
OBS: Det här är inte något jag försöker smygtigga pengar av er! Det är bara skönt för vissa läsare att veta att de inte är ensamma i sin situation! Det känns ofta att jag är ensam i min situation men det är det verkligen inte, det får jag påminna mig själv ofta. Att visa att vi klarar av det ändå! Bara om vi vill. För er som helt omöjligen klarar av sparande, jag förstår - er tid kommer.
Så igår började jag på skolan!
Läraren frågade mig hela tiden - "Är det verkligen din första gång?" och upprepade den frågan hela tiden.
"Ja! Är det ovanligt??" frågade jag- "jo men..." säger han. "Men är van med nybörjare ändå" säger han. Ok då.
1. Det är en VW passat, kombi i silver. Ren familjebil. Två snus-stockar finns med i bilen. Ingår i körningen vet jag ju inte.
2. Min tolk är en frilanstolk som började jobba för någon månad sen och blev skraj över att få veta att hon skulle tolka vid en körning! Ganska kul. Typiskt mig. Jag får alltid tjejtolk som är frilans men annars manliga tolkar. Alltid. Även vid cellprovet. (?!) Det var en tjejtolk igår så jag gissade direkt på frilans. Hade rätt. Så har det alltid varit i tre år nu! Hur liksom missa på namnet Malin som tjejnamn vid beställning? ;)
Slut på de oväsentliga detaljerna.
Nu fick vi åka till Ursand och provköra på gamla E45-vägen in skogen. Är i Vänersborgs skogområde, typ, för er icke Vbgare som undrar.
Nu visade han hur man justerar bilstolen för föraren. Bilen är ganska ny så alla finesser är så moderna. P-stopp är en knapp som man ska trycka på. Nyckeln är som en tändsticksask som bara trycker in på. Speglarna sker via en knapp och stolen ska jag trycka på knappen. Rent UFO-bilen enligt mig.
Sen till det svåra:
Då visade han pedalerna. Koppling. Broms. Gas.
Att starta upp mjukt. MJUKT MJUKT. Här skulle jag lära mig eco-drivning på en gång. Lika bra att lära mig direkt från grunden än att få en ful och envis ovana att träna bort sen.
Nu fick jag köra!
Kändes märkligt att sitta bakom ratten. Det har jag ju aldrig gjort. Hålla i ratten och ha ansvar över alla knapparna och pedalerna!
Seriöst så svårt det var!
Det är i princip att inte röra pedalen mer än en mm för att inte köra så fort och häftigt! Hur kan jag bromsa så mjukt!? Nu övade jag koppla, sätta på gasen och släppa kopplingen - om igen och om igen i hela 40 minuterna. Sen skulle jag öva på krypkörningen. Men nu måste jag komma ihåg hur jag skulle släppa kopplingen och sätta på gasen försiktigt, så det varvar rätt i motorn (mellan 1-2) och nu skulle jag krypköra?! Behålla kopplingen och känna draget.....HUR VAR DET NU IGEN? .... Komma ihåg kopplingen och bromsen. Och växla! ..Mycket detaljer.
Så vips var de 80 minuterna slut! Va redan!?
Nu kändes det i armarna och benen. Så spänd jag var!
Så skönt att få sluta ändå....
Längtar tills nästa lektion!
Jag ruttnar bort...
Jag har inget jobb längre. Det sörjer jag inte över, egentligen. Jag hatar verkligen att vakna så tidigt och komma hem- hamsterhjulet passar mig inte. Hatar att leva likadant varje dag. Men jag saknar själva golfbanejobbet eller kyrkogården! Jag älskade verkligen de jobben. Särskilt kyrkogården. I alla väder. Vilka arbetsuppgifter, jag fick vara med allt! Vissa saker skriver jag inte här, det är känsligt ämne för de flesta och det får vi respektera.
Förra sommaren var min första sommar i lägenheten här. Vi har ingen balkong! Det är 4 våningar (tänk er ett 1900-tal med höga trappor!) ner till trööökiga gården!
Så jobbet på kyrkogården räddade mig lite. Satt bredvid någon grav och njöt av det nyklippta gräset med den doften plus pillade lite med pelargoner. Botade min getingskräck. Matade en harunge, bekantade mig med några gårdens fåglar. Vilket jobb det var!
Sen kom jag hem kl fem och då har jag fått ut max-sommarkänsla minst 8 timmar och kunde vara inne hela kvällen ändå!
Men nu.... Jag har inget!
Så nu söker vi en balkong! Jobbigt, faktiskt.
Har inrett en framtida balkong i huvudet. Lite så här:
Självklart ska det va grönska!
Min egen balkong i Örebro. Den fåtöljen har vi nu TVÅ stycken och är världens coolaste plus skönaste! De har jag envist nog förvarat i vårt lilla förråd. Tommas vill att jag ska sälja dom för att spara plats men GLÖM DET!
De ska jag ha till nästa balkong! Har nekat till några lägenheter bara för att de inte har plats för mina fåtöljer.
Ska ha lastpallar som bord till fåtöljerna. Vill ha det i midnattsblå. Det blir fint ska ni se. Ihop med allt murgröna och växter.
Återigen växterna. Spelar in en stor roll.
De krukorna ska jag ha. Ska vara i äkta lera, porslin - inget plast!
Titta på det blåa. Ihop med lite orange och trä plus allt grönt. Jag ska ha grön matta till! Min mammas kompis balkong har en riktig tennis-matta, känns så coolt! Ska absolut kolla upp med idrottföreningar först innan jag köper grön matta som känns nu billigt efter ha provat kompisens matta! Som kändes riktigt gräs mellan tårna!
Nu är det så att en ledig lägenhet med den PERFEKTA balkongen finns.... Det är en som står före oss. Hoppas att allt inte går riktigt med personen så att vi får DEN!!!
Men magkänslan säger... No no. :(
Förra sommaren var min första sommar i lägenheten här. Vi har ingen balkong! Det är 4 våningar (tänk er ett 1900-tal med höga trappor!) ner till trööökiga gården!
Så jobbet på kyrkogården räddade mig lite. Satt bredvid någon grav och njöt av det nyklippta gräset med den doften plus pillade lite med pelargoner. Botade min getingskräck. Matade en harunge, bekantade mig med några gårdens fåglar. Vilket jobb det var!
Sen kom jag hem kl fem och då har jag fått ut max-sommarkänsla minst 8 timmar och kunde vara inne hela kvällen ändå!
Men nu.... Jag har inget!
Så nu söker vi en balkong! Jobbigt, faktiskt.
Har inrett en framtida balkong i huvudet. Lite så här:
Självklart ska det va grönska!
Min egen balkong i Örebro. Den fåtöljen har vi nu TVÅ stycken och är världens coolaste plus skönaste! De har jag envist nog förvarat i vårt lilla förråd. Tommas vill att jag ska sälja dom för att spara plats men GLÖM DET!
De ska jag ha till nästa balkong! Har nekat till några lägenheter bara för att de inte har plats för mina fåtöljer.
Ska ha lastpallar som bord till fåtöljerna. Vill ha det i midnattsblå. Det blir fint ska ni se. Ihop med allt murgröna och växter.
Återigen växterna. Spelar in en stor roll.
De krukorna ska jag ha. Ska vara i äkta lera, porslin - inget plast!
Titta på det blåa. Ihop med lite orange och trä plus allt grönt. Jag ska ha grön matta till! Min mammas kompis balkong har en riktig tennis-matta, känns så coolt! Ska absolut kolla upp med idrottföreningar först innan jag köper grön matta som känns nu billigt efter ha provat kompisens matta! Som kändes riktigt gräs mellan tårna!
Nu är det så att en ledig lägenhet med den PERFEKTA balkongen finns.... Det är en som står före oss. Hoppas att allt inte går riktigt med personen så att vi får DEN!!!
Men magkänslan säger... No no. :(
Jag antar UTMANINGEN!
1. Näsa som ser ut som en snopp eller en snopp som ser ut som en näsa
Det första.
2. Gå i 15 cm högklackat utan platå eller i flipflops året runt?
Det andra. Gick i 12 cm platå och vi två gav upp och gick på snön i några km och tänkte om de fötterna blev svarta var det minsann VÄRT! Så illa var det och självklart flipflops!
Det andra. Gick i 12 cm platå och vi två gav upp och gick på snön i några km och tänkte om de fötterna blev svarta var det minsann VÄRT! Så illa var det och självklart flipflops!
3. Hand eller fot?
Hand! Mitt språk och något trevligare.
Hand! Mitt språk och något trevligare.
4. Sniffa mjöl eller kanel?
Kanel
Kanel
5. Konstant mens i två år eller vara nagellös på händerna och fötterna med färska sår i 6 månader. Motivera varför!
Mens vänjer man sig vid tills slut. Jag kan till och med handla Menskopp? Färska sår stavar jag med SMÄRTA! Mens är för i sig smärtfri för min del.
Mens vänjer man sig vid tills slut. Jag kan till och med handla Menskopp? Färska sår stavar jag med SMÄRTA! Mens är för i sig smärtfri för min del.
6. Gå naken på din gymnasiesskola (även en f.d. sådan) för 1 miljon kronor. Skulle du anta erbjudandet?
Japp. Nu är det en F.D med bara några lärare som känner igen mig men nu är det ALLA med mobiler med kamera... Men japp!
Japp. Nu är det en F.D med bara några lärare som känner igen mig men nu är det ALLA med mobiler med kamera... Men japp!
7. Bundna fötter eller händer?
Fötterna. Jag kan åka på rullstol och prata då!
Fötterna. Jag kan åka på rullstol och prata då!
8. Grått hår vid 20-årsåldern (omöjligt att färga håret) eller vara helt flinskallig?
Grått eller silver är snyggt, passar mig säkert bra!
Grått eller silver är snyggt, passar mig säkert bra!
9. Vara skiiiitkissnödig eller skiiiitbajsnödig? Vad föredrar du?
Kissnödig.
Kissnödig.
10. Vara utan dator eller mobil?
Dator.
Dator.
11. Chokladglass eller vaniljglass?
Vanilj.
Vanilj.
I dag är det onsdag!
Som är min favoritdag som arbetslös. Då har alla second hands öppet!
Ni ser en lampfot längst in hörnet bakom den vita bollen som är också en lampa. Plus Louis-Kattens öron längst ner bakom mitt ben.
Jag köpte den stora lampfoten som är i havsblått i lördags då var det Loppis. Har aldrig upplevt Loppis på riktigt, faktiskt. Bara bakluckeloppis i stan. Ganska dåligt var det, mest för barnfamiljer som kan köpa mycket barnkläder för 10 kr typ. Men för mig som hade allt och är inte intresserad av 80/90-tals saker. Men den hittade jag och valde att köpa den utan lampskärm för 30 kr!
Ska måla om den till vit och ska hitta en stor lampskärm på erikshjälpen eller röda korset i dag hoppas jag. Vet aldrig med secondbutikerna. I dag är det veckan efter semesterveckan och det regnar så det blir lättare att gå in och hitta fynd i dag.
Annars får det att köpa ny skärm för typ 300 kronor.... Har nog aldrig köpt NYA skärmar, håller mig alltid till begagnat eller ärvt. Lika fina, ändå! Inte ens Ullared har lika billiga som mina från secondbutikerna!
Ni ser en lampfot längst in hörnet bakom den vita bollen som är också en lampa. Plus Louis-Kattens öron längst ner bakom mitt ben.
Jag köpte den stora lampfoten som är i havsblått i lördags då var det Loppis. Har aldrig upplevt Loppis på riktigt, faktiskt. Bara bakluckeloppis i stan. Ganska dåligt var det, mest för barnfamiljer som kan köpa mycket barnkläder för 10 kr typ. Men för mig som hade allt och är inte intresserad av 80/90-tals saker. Men den hittade jag och valde att köpa den utan lampskärm för 30 kr!
Ska måla om den till vit och ska hitta en stor lampskärm på erikshjälpen eller röda korset i dag hoppas jag. Vet aldrig med secondbutikerna. I dag är det veckan efter semesterveckan och det regnar så det blir lättare att gå in och hitta fynd i dag.
Annars får det att köpa ny skärm för typ 300 kronor.... Har nog aldrig köpt NYA skärmar, håller mig alltid till begagnat eller ärvt. Lika fina, ändå! Inte ens Ullared har lika billiga som mina från secondbutikerna!
att vara ärlig mot mig själv.
Puuuuuuust och stöööööön!
Jag tycker att jag ser bra ut.
Jag har kommit över de här komplexen. Som min vikt, min dubbelhaka och tydlig kant runt hakan som jag ärvde från morfar och min panna. Nu har det gått några år och jag är nöjd med mig själv. Det är skönt att leva så.
Men jag är fortfarande fotoskygg! Jag blir INTE bra på bild!
När jag blir filmad får jag känna inomhus att jag ser bra ut i rörelse men när det tas bild... Off!
Blä!
I dag tog jag bilder på mig själv. Och jag har alltid sagt att det är det fulaste som finns. I alla fall JAG blir inte ärlig mot mig själv. Tills slut ser det inte som jag. Ta bilder uppifrån då syns inte min dubbelhaka, min bulle-näsa och de runda kinderna längre. Det är Tonår-Mallan som spökar fram då.
De två första bilderna på mig i aftonen.
Tycker att jag skelar, hängande ögonlocket och jäklars de handikappade ögonbrynen - jag föddes inte med fina ögonbryn, det var också ett komplex i tonåren. Och jag har "cellutioner" på hakan eller egentligen smilgropar som Mamma säger. Varför klankar jag på mig själv? Det är rent slöseri med tiden.
Så typiskt! Jag skärpte mig själv och vet att jag är fin som jag är. Var mig själv. Så blir det suddigt på båda bilderna! Bara att börja om.
Sen kom det TonårsMallan-armen som styrde mig. Den armen som tog kameran långt uppifrån så det inte ska finnas någon dubbelhaka.
Skärpte mig igen och försöka vara ärlig igen. Det är ju profilbilderna som ska presentera mig väl. Jag vill inte vara så snyggare att folk blir besvikna när de möter mig i verkligheten....
Nu börjar det likna något. Men det är ju den där handen som jag ska alltid vila på. Det finns redan en hundra bilder på sånt!
Nu har jag tagit bilderna på mig... Men då måste jag redigera... Varför inte låta dom vara äkta?! Men det ser inte så bra ut i det där ljuset....
Då har det hänt allt!
Jag har min hand, TonårMallansarm och Bild-program där jag ändrar bilderna...
Sen fortsatte jag med att ta fram någon sak som en sorts maskot eller skyddsängel som kan få mig bli bra på bild. Känner mig ju redan löjlig som tar bilder på mig själv från köksfläktens ljus. Ja, jag sitter bredvid spisen. Tänk om Herr Gubbe upptäcker mig sittandes i köket... Tur att han sover då.
NU RÄCKER DET!
Nu har jag valt ut några bilder att använda mig av till diverse platser och så fort det blir fint väder ute får jag tvinga på Herr Gubbe att gå ut och ta bild på mig!
Hoho!
Jag tycker att jag ser bra ut.
Jag har kommit över de här komplexen. Som min vikt, min dubbelhaka och tydlig kant runt hakan som jag ärvde från morfar och min panna. Nu har det gått några år och jag är nöjd med mig själv. Det är skönt att leva så.
Men jag är fortfarande fotoskygg! Jag blir INTE bra på bild!
När jag blir filmad får jag känna inomhus att jag ser bra ut i rörelse men när det tas bild... Off!
Blä!
I dag tog jag bilder på mig själv. Och jag har alltid sagt att det är det fulaste som finns. I alla fall JAG blir inte ärlig mot mig själv. Tills slut ser det inte som jag. Ta bilder uppifrån då syns inte min dubbelhaka, min bulle-näsa och de runda kinderna längre. Det är Tonår-Mallan som spökar fram då.
De två första bilderna på mig i aftonen.
Tycker att jag skelar, hängande ögonlocket och jäklars de handikappade ögonbrynen - jag föddes inte med fina ögonbryn, det var också ett komplex i tonåren. Och jag har "cellutioner" på hakan eller egentligen smilgropar som Mamma säger. Varför klankar jag på mig själv? Det är rent slöseri med tiden.
Så typiskt! Jag skärpte mig själv och vet att jag är fin som jag är. Var mig själv. Så blir det suddigt på båda bilderna! Bara att börja om.
Sen kom det TonårsMallan-armen som styrde mig. Den armen som tog kameran långt uppifrån så det inte ska finnas någon dubbelhaka.
Skärpte mig igen och försöka vara ärlig igen. Det är ju profilbilderna som ska presentera mig väl. Jag vill inte vara så snyggare att folk blir besvikna när de möter mig i verkligheten....
Nu börjar det likna något. Men det är ju den där handen som jag ska alltid vila på. Det finns redan en hundra bilder på sånt!
Nu har jag tagit bilderna på mig... Men då måste jag redigera... Varför inte låta dom vara äkta?! Men det ser inte så bra ut i det där ljuset....
Då har det hänt allt!
Jag har min hand, TonårMallansarm och Bild-program där jag ändrar bilderna...
Sen fortsatte jag med att ta fram någon sak som en sorts maskot eller skyddsängel som kan få mig bli bra på bild. Känner mig ju redan löjlig som tar bilder på mig själv från köksfläktens ljus. Ja, jag sitter bredvid spisen. Tänk om Herr Gubbe upptäcker mig sittandes i köket... Tur att han sover då.
NU RÄCKER DET!
Nu har jag valt ut några bilder att använda mig av till diverse platser och så fort det blir fint väder ute får jag tvinga på Herr Gubbe att gå ut och ta bild på mig!
Hoho!
Känn dig träffad
Ni vet ju att det är tråkigt att läsa era statusuppdateringar på facebook om vad ni har ätit, hur trötta ni är, hur länge har ni sovit och att ni inte har något att göra på dagarna ??
Mycket har jag inte sett av nu längre, att ni de flesta har slutat med sånt... Men nu gör ni videosinlägg istället! (På teckenspråk) Det är VÄRRE!
Riktigt plågsamt att klicka på för fem minuters lång video om hur trött ni är, hur länge har ni sovit och funderar på vad ni ska äta....
Zzzzzzzzzzzz!!!!
Mycket har jag inte sett av nu längre, att ni de flesta har slutat med sånt... Men nu gör ni videosinlägg istället! (På teckenspråk) Det är VÄRRE!
Riktigt plågsamt att klicka på för fem minuters lång video om hur trött ni är, hur länge har ni sovit och funderar på vad ni ska äta....
Zzzzzzzzzzzz!!!!
Det går inte att rensa bland tidningarna härhemma
Då hittar jag urklippen och börjar klistra fast till två olika planscher. Imorgon kastar jag tidningarna. Men en hel trevlig måndag har gått, har bara handlat mat och målat plus klippt! Det är inte så dumt, det!
Jag har faktiskt en hemsida
bild: jag
Jag är världens segaste med sånt här:
Jag har faktiskt en hemsida med alla mina bilder på mina alster hittills. Det är en annan som fixar åt mig. Men jag blir aldrig klar med att lämna in foto och så. Mitt fel, inte hans.
Och så bloggdesignen....Ja, ja jag ska fixa det!
-Nu närmar det sig att jag kan visa upp min hemsida.
Men ingen brådska. När det gäller min konst ska det vara fullständig glädje, inte något jobb för mig. Därför ska jag ta det lugnt med konsten. Sälja dom till ett pris även om det är jättedyrt för er men jag kan ha dom hemma ändå tills någon köpare kommer. Det ska vara roligt att skapa och också roligt att sälja. Eller ge bort som jag brukar göra i bland.
Jag har min huvudsakligen syssla som försörjer mig själv. Visst är drömmen att leva på min konst. Men det får inte gå så långt som helst att jag inte vill jobba med det här mer. Därför är jag så seg, att det här är inte så viktigt för mig.
Det här med att hälsa på varandra
Att jag har lite svårt med att kramas är inget nytt.
Men jag blir så provocerad av männen som gör så här:
Vi är en grupp av två olika kön och en man har redan börjat hälsa på en annan man som att skaka hand eller axel-kramas. Men sen en stor och ordentlig kram till mig?
När man vill kramas ska man göra det med ALLA i rummet - bara på ETT sätt och det med alla.
Känner mig alltid dum efter ha sett honom skaka hand med en och en sen räcker jag fram handen plötsligt ser jag honom öppna sina armar då hinner jag inte slå ut mina. Blir som en liten flicka som kramar halvt och mannen tar i hela en.
Jag föredrar skaka hand. Tack.
(ni som tycker om att kramas får gärna krama mig, men ingen mer obekväm kram, jag föredrar då utan)
Men jag blir så provocerad av männen som gör så här:
Vi är en grupp av två olika kön och en man har redan börjat hälsa på en annan man som att skaka hand eller axel-kramas. Men sen en stor och ordentlig kram till mig?
När man vill kramas ska man göra det med ALLA i rummet - bara på ETT sätt och det med alla.
Känner mig alltid dum efter ha sett honom skaka hand med en och en sen räcker jag fram handen plötsligt ser jag honom öppna sina armar då hinner jag inte slå ut mina. Blir som en liten flicka som kramar halvt och mannen tar i hela en.
Jag föredrar skaka hand. Tack.
(ni som tycker om att kramas får gärna krama mig, men ingen mer obekväm kram, jag föredrar då utan)
Nu vaknar jag!
I två dagar har jag legat och haft värkar i hela kroppen.
Det är en typ av feber jag hade. Jag frös, svettades och sov hela tiden men varför skulle det SVIDA överallt, speciellt huvudet!? Och revbenen. Plus benen.
Förra gången jag hade den typen av febern var det kombo med kristallsjukan, då bodde jag på sjukhuset över helgen.
- Funderade på att smsa 112 och be de hämta mig. Bli ompysslad av sjuksköterskorna med morfin i kroppen...
Men jag visste att jag skulle istället ligga i ett rum med starkt lysrör mot mig på bädd i skinn med filt med hål (virkad filt!) och sjuksköterskorna bara sliter loss kläderna och tar det kalla EKG-testet på. Skulle längta hem ändå.
Jag hade bara feber som jag bara skulle genomlida.
I dag skulle jag smsa 112 om det fortfarande svider men nu mår jag BRA! Jag är så tacksam, uppskattar livet och det är så fint ute! Jag älskar er!
Det är en typ av feber jag hade. Jag frös, svettades och sov hela tiden men varför skulle det SVIDA överallt, speciellt huvudet!? Och revbenen. Plus benen.
Förra gången jag hade den typen av febern var det kombo med kristallsjukan, då bodde jag på sjukhuset över helgen.
- Funderade på att smsa 112 och be de hämta mig. Bli ompysslad av sjuksköterskorna med morfin i kroppen...
Men jag visste att jag skulle istället ligga i ett rum med starkt lysrör mot mig på bädd i skinn med filt med hål (virkad filt!) och sjuksköterskorna bara sliter loss kläderna och tar det kalla EKG-testet på. Skulle längta hem ändå.
Jag hade bara feber som jag bara skulle genomlida.
I dag skulle jag smsa 112 om det fortfarande svider men nu mår jag BRA! Jag är så tacksam, uppskattar livet och det är så fint ute! Jag älskar er!
Blogg hjälp?
Jag vill ha hjälp med att bredda på sidan där mina inlägg syns. Få till profilbild i stor storlek. Fixa kommentarfältet. Sen kan jag fixa resten. Orkar inte med smådetaljer nu längre i mina äldre dagar. Jag orkar inte fråga runt, där jag kan bara ge skambud. Jag som konstnär hatar få skambud så jag provar med något som är värre: gratis? Din tjänst mot min tjänst?
Hoho.
Hoho.
Nu har jag vårdnaden för Louis Boris Godis
Jag klarar inte av att skriva så mycket om i dag, han ligger bredvid mig och vill ha omvårdnad så jag skyndar mig lite nu.
Han är en huskatt i svart korthår, 4 eller 5 år... (!!!)
Han var inte ID-märkt och jag beställde direkt id-märkningen på samma gång han åkte in. Nu är han ID-märkt och ska bli registerad hos mig, då ska jag försäkra honom. Så det blir ordentligt. Han har tandsten som jag ska lämna in för och behandla honom. Men annars är han frisk katt! Väger lagom mycket trots sina 6,5 kilogram. Men det blir mindre portioner nu när han är kastrerad.
Nu måste jag sluta skriva. Det blir ett inlägg om hans hemska dag i dag när han mår bättre igen.
MVH/ numera kattägare! ♥
Han är en huskatt i svart korthår, 4 eller 5 år... (!!!)
Han var inte ID-märkt och jag beställde direkt id-märkningen på samma gång han åkte in. Nu är han ID-märkt och ska bli registerad hos mig, då ska jag försäkra honom. Så det blir ordentligt. Han har tandsten som jag ska lämna in för och behandla honom. Men annars är han frisk katt! Väger lagom mycket trots sina 6,5 kilogram. Men det blir mindre portioner nu när han är kastrerad.
Nu måste jag sluta skriva. Det blir ett inlägg om hans hemska dag i dag när han mår bättre igen.
MVH/ numera kattägare! ♥
Louis är ett fynd.
Mina svar på Louis, hur han kom och hur jag INTE är allergisk mot honom:
Jag blev allergisk mot päls i tio års ålder.
Som min storasyster och mamma.
Jag tål inte päls som fäller. Marsvin är värst då de är även med hö som jag är så allergisk mot.
Det kliar i näsan, ögonen blir irriterat röda och sen har jag svårt att andas. Sen kommer det prickar på huden som kliar så fruktansvärt mycket. Prickarna kommer när det är mer än ett djur i samma rum.
Det finns allergipiller men de fungerar i bara ett tag. Ingen har uppfunnit ett läkemedel som fungerar på en för alltid. Allergin utvecklar och angriper en till slut ändå.
Vi hade därför pudel i familjen istället. Jag har allergipiller när jag hälsar på folk med djur. Då fungerar det jättebra. Bara att jag blir så trött av pillerna. Det är det värt när jag älskar djur så mycket ändå!
Och jag är fortfarande allergisk mot andra katter. Mamma får besök av katter dagligen och de träffar jag. Blir allergisk. Kompisarnas katter kliar det i ögonen så fruktansvärt. Men Louis.. Han fäller päls. Jag borstar honom också. Han är så kelig, han sitter helst med rumpan på mitt bröst och ha sitt ansikte hårttryckt mot mitt ansikte länge. Och allergisk reaktion de tre månaderna med honom hemma?
-Noll.
Mamma är allergisk mot honom.
Så jag och han fungerar så bra ihop, helt enkelt. Jätteovanligt. Kanske blir jag allergisk mot honom en dag i framtiden. Den dagen den stora sorgen.
Hur han kom.
Mamma tar hand om alla utekatter. De kan vara några i bland. Mamma ger dom mat ute på gården. Hon känner till några och har kanske någon inne då och då. Hon är duktig med att anmäla katten hos kattslusset, polisen och länsstyrelsen och kollar dagstidningar. Lagt till och med in annons i tidningarna.
I somras hade hon tre speciella katter som återkom varje kväll. En var helsvart. Men den var försvunnen i en lång tid. Den såg jag till i bland. Den var jätteskygg. Haltande benet. Den satsade vi mest på. Slut på lidandet skulle det vara.
Men det har nu gått månader utan att vi har sett den.
Men en dag såg jag den svarta katten, äntligen! Mamma, kom o titta!
Han satt där fint och hade sina stora ögon på oss. Han följde efter den bruna Maine coon-katten "Björnen". Han var ju skygg, vi som kände honom!
Men sen såg jag på ögonen. Det var ju en annan katt!
Han kom till mig och hälsade på benet mitt. Mamma gav honom mat. Han betedde sig så konstigt. Lite rädd för oss var han.
Men ville ha närhet. Han var som ett fyllo. Han bara vinglade sig runt. Ansiktet var åt alla håll i några sekunder. Jag trodde att han hade CP-skada.
Vi gav honom namnet Fyllekaj.
Sen brukar katterna försvinna under dagarna och återkommer till mamma under nätterna. Men det gjorde inte Björnen och Fyllekaj. De bodde ihop under soffan ute.
Länsstyrelsen beslöt sig att skjuta Björnen. Han var hemskt vanskött. Kala fläckar på kroppen, fästingar och tovorna. Han gick så långsamt och jamade då och då. Men vi vet inte riktigt än. Han försvann bara. Mamma såg aldrig någon myndighet komma. Men hoppas att han har det bra nu. Här på jordelivet eller i himlen...
Men då kände Fyllekaj sig ensam.
Han lämnade nu aldrig gården.
Mamma har också grannkatt som markerar revir på sin gård så väl och jagar bort stackars den fega Fyllekajen.
Han är så, så och så feg, han. Han gömde sig under trappan och...
En dag bestämde han gå in hos mamma!
Bodde där med en annan katt Gullan.
Jag besökte och provade få klappa Fyllekaj. Men oj, vad sällskapssjuk han var!
Han var som en apunge som klättrar på en och somnar i min famn. En stor och rejäl en!
Då märkte jag att trots timmar med honom i min famn eller på mitt bröst blev jag aldrig allergisk...
Sen bodde han hemma hos mamma och jag besökte varje dag. Mamma upplevde att det var för mycket med två katter, hon skulle ha kunnat ha ett katthem men här är hon också allergisk! Värre är det när det är TVÅ katter!
Jag ville ha Louis... Jo! Hans Fyllo-beteende försvann efter några veckor då han har fått sova hemma och mat. Här blev han stilig gubbe som var så lugn och lite kunglig i beteendet blev han istället så han fick nytt namn som gör honom rättsvis : Louis!
Egentligen heter jag också Loise (utan U) i mellannamn så han får vara en del av mig.
Sen skulle vi fira jul hemma hos mamma.
Storasystern är mer allergisk. Så Louis skulle få bo hos mig i en natt. Den andra mamma hade gick ut igen för att leka utelivet.
Louis längtade hem, självklart. Men mig tyckte han ju om. Tommas ville inte ha djur hemma. Det har vi inte planerat ihop, alls.
Och jag är ju allergisk mot djur så det är bara en tidsfråga tills han får flytta. Här ville jag inte bli fäst vid honom... I så fall.
Så den 25 decmeber skulle han flytta ut igen.
Men han vägrade transportsburen!!!!! Han är så stark! Det gick absolut inte!!
(fasar inför det nu på måndag....)
Nu har han blivit kvar. Och han är MIN. Vi är bästisar med varandra nu. Eller egentligen kärleken vid första ögonkastet.
♥
Jag blev allergisk mot päls i tio års ålder.
Som min storasyster och mamma.
Jag tål inte päls som fäller. Marsvin är värst då de är även med hö som jag är så allergisk mot.
Det kliar i näsan, ögonen blir irriterat röda och sen har jag svårt att andas. Sen kommer det prickar på huden som kliar så fruktansvärt mycket. Prickarna kommer när det är mer än ett djur i samma rum.
Det finns allergipiller men de fungerar i bara ett tag. Ingen har uppfunnit ett läkemedel som fungerar på en för alltid. Allergin utvecklar och angriper en till slut ändå.
Vi hade därför pudel i familjen istället. Jag har allergipiller när jag hälsar på folk med djur. Då fungerar det jättebra. Bara att jag blir så trött av pillerna. Det är det värt när jag älskar djur så mycket ändå!
Och jag är fortfarande allergisk mot andra katter. Mamma får besök av katter dagligen och de träffar jag. Blir allergisk. Kompisarnas katter kliar det i ögonen så fruktansvärt. Men Louis.. Han fäller päls. Jag borstar honom också. Han är så kelig, han sitter helst med rumpan på mitt bröst och ha sitt ansikte hårttryckt mot mitt ansikte länge. Och allergisk reaktion de tre månaderna med honom hemma?
-Noll.
Mamma är allergisk mot honom.
Så jag och han fungerar så bra ihop, helt enkelt. Jätteovanligt. Kanske blir jag allergisk mot honom en dag i framtiden. Den dagen den stora sorgen.
Hur han kom.
Mamma tar hand om alla utekatter. De kan vara några i bland. Mamma ger dom mat ute på gården. Hon känner till några och har kanske någon inne då och då. Hon är duktig med att anmäla katten hos kattslusset, polisen och länsstyrelsen och kollar dagstidningar. Lagt till och med in annons i tidningarna.
I somras hade hon tre speciella katter som återkom varje kväll. En var helsvart. Men den var försvunnen i en lång tid. Den såg jag till i bland. Den var jätteskygg. Haltande benet. Den satsade vi mest på. Slut på lidandet skulle det vara.
Men det har nu gått månader utan att vi har sett den.
Men en dag såg jag den svarta katten, äntligen! Mamma, kom o titta!
Han satt där fint och hade sina stora ögon på oss. Han följde efter den bruna Maine coon-katten "Björnen". Han var ju skygg, vi som kände honom!
Men sen såg jag på ögonen. Det var ju en annan katt!
Han kom till mig och hälsade på benet mitt. Mamma gav honom mat. Han betedde sig så konstigt. Lite rädd för oss var han.
Men ville ha närhet. Han var som ett fyllo. Han bara vinglade sig runt. Ansiktet var åt alla håll i några sekunder. Jag trodde att han hade CP-skada.
Vi gav honom namnet Fyllekaj.
Sen brukar katterna försvinna under dagarna och återkommer till mamma under nätterna. Men det gjorde inte Björnen och Fyllekaj. De bodde ihop under soffan ute.
Länsstyrelsen beslöt sig att skjuta Björnen. Han var hemskt vanskött. Kala fläckar på kroppen, fästingar och tovorna. Han gick så långsamt och jamade då och då. Men vi vet inte riktigt än. Han försvann bara. Mamma såg aldrig någon myndighet komma. Men hoppas att han har det bra nu. Här på jordelivet eller i himlen...
Men då kände Fyllekaj sig ensam.
Han lämnade nu aldrig gården.
Mamma har också grannkatt som markerar revir på sin gård så väl och jagar bort stackars den fega Fyllekajen.
Han är så, så och så feg, han. Han gömde sig under trappan och...
En dag bestämde han gå in hos mamma!
Bodde där med en annan katt Gullan.
Jag besökte och provade få klappa Fyllekaj. Men oj, vad sällskapssjuk han var!
Han var som en apunge som klättrar på en och somnar i min famn. En stor och rejäl en!
Då märkte jag att trots timmar med honom i min famn eller på mitt bröst blev jag aldrig allergisk...
Sen bodde han hemma hos mamma och jag besökte varje dag. Mamma upplevde att det var för mycket med två katter, hon skulle ha kunnat ha ett katthem men här är hon också allergisk! Värre är det när det är TVÅ katter!
Jag ville ha Louis... Jo! Hans Fyllo-beteende försvann efter några veckor då han har fått sova hemma och mat. Här blev han stilig gubbe som var så lugn och lite kunglig i beteendet blev han istället så han fick nytt namn som gör honom rättsvis : Louis!
Egentligen heter jag också Loise (utan U) i mellannamn så han får vara en del av mig.
Sen skulle vi fira jul hemma hos mamma.
Storasystern är mer allergisk. Så Louis skulle få bo hos mig i en natt. Den andra mamma hade gick ut igen för att leka utelivet.
Louis längtade hem, självklart. Men mig tyckte han ju om. Tommas ville inte ha djur hemma. Det har vi inte planerat ihop, alls.
Och jag är ju allergisk mot djur så det är bara en tidsfråga tills han får flytta. Här ville jag inte bli fäst vid honom... I så fall.
Så den 25 decmeber skulle han flytta ut igen.
Men han vägrade transportsburen!!!!! Han är så stark! Det gick absolut inte!!
(fasar inför det nu på måndag....)
Nu har han blivit kvar. Och han är MIN. Vi är bästisar med varandra nu. Eller egentligen kärleken vid första ögonkastet.
♥
Om Louis Boris Godis
Jag har adopterat Louis, anser jag själv. Men ändå är det inte säkert än.
Vi har bokat tid för kastering nu måndag!
Jag är så nervös för två saker:
Vi har inte veterinärundersökt honom alls under halvåret han har bott hos oss.
Han kan ha chippet i sig så han kan komma hem till någon rätt familj. Det är jag verkligen rädd för.
Jag har känt på hans kropp, halsen och jag hittar det aldrig. Frågat många men ingen har upptäckt det.
Och jag har anmält honom till polisen, kattslussen och satt upp lappar i Vänersborg. Ingen har hört av sig. INGEN!
Då blir jag förbannad om han har chippet och familjen kommer för att hämta honom. HAN ÄR MIN!
Men är han omärkt blir han registerad hos mig. Då fixar jag försäkring åt honom. Och handla mer saker hemma. Och flytta till ett kattvänligt hem där han får vara ute i balkongen eller bra gård. Och chipmärka honom, också självklart!
Sen för det andra...
Är det verkligen SYND om Louis gällande kasteringen!
Jag som människan är helt sjuk. Som gör honom till innekatt när han egentligen vill vara ute och dofta på saker plus göra ungar. Jag väljer kasteringen för att manipulera hans kropp lite.
Han har börjat göra revir hemma, vid utedörren och det stinker! Då bokade vi bara in kasteringen åt honom.
Och jag vill inte ens tänka på att han ska fasta nu söndag kl 20.00. Han brukar äta kl sju till nio! Sen bara ta in honom i väskan... Sen måste han hamna på bordet där det doftar andra djur under starka lampan som lyser hemskt. Sen får han någon sak på munnen så sen vaknar han med lampskärmen! I buren! Inte hemma! Och oj så ont det gör därnere! Vad har hänt?! Kräksjuk blir han också! Allravärst är det när det gör så ont...
- Varför gör du Mamma så mot mig???
Urgh, jag är verkligen hemsk människa.....!
